Jag är tacksam för att jag lever i ett land och i en tid där de allra flesta människor försöker vara goda människor. Det är självklart att man bär barnvagnar av och på spårvagnen, ger sin sittplats till en mer behövande, är ärlig och pålitlig, skänker pengar till Haiti, hjälper en skadad till sjukhuset, osv.
Vad är det som gör att man är sån? Jag tror att det beror på kärlek. Kärlek till familj och vänner. När man har det är det lätt att komma ihåg att den stupfulle som ligger mitt på vägen en vinternatt är någons son, och är älskad. Att tanten på spårvagnen är någons mormor, och är älskad. Jag är tacksam för de som tar hand om min mormor och min vän och min syster när jag är för långt bort. Så jag kan inte vara sämre själv!
Heja kärleken!
1 comment:
Amen.
/Mom
Post a Comment