Killen: "Det har hänt en helt fruktansvärd sak. Mattias* har dött. Han omkom i en bilolycka. Det är helt sjukt. Jag försöker bara aktivera mig. Det är helt sjukt. Jag försöker tänka på annat. Snyft. [Paus] Det är så onödigt."
Tjejen: "Du kan ju köpa en sallad för 35 kr." ... "Gör som du vill. Jag kan lika väl klippa mig om en vecka. Hämtar du mig här sen då. Gå in i biblioteket. Jag sitter längst fram."
Dessa två telefonsamtal pågick parallellt i korridoren utanför läsesalen på Handels igår. Det kändes verkligen jobbigt att hon pratade om sallad när en nära och ung vän till honom precis lämnat detta jordeliv. Ska hon inte få planera lunchen pga denna olycka som hon var helt ovetandes om? Jo, självklart. Men om hon hade vetat hade hon säkert valt att gå bort och fortsätta sitt samtal en bit ifrån den sörjande. Själv var jag lika skyldig, uppslukad av en annan timlig angelägenhet, att ta reda på läsanvisningarna på kursen.
Lite senare...
Killen till två tjejer i korridoren: "Ni kanske kände honom? Jag gick på högstadiet med honom. Vi konfirmerade oss ihop. Han var en sån där bra kille. Duktig på idrott, skärpt, trevlig. Han var en så bra kille. Det är så onödigt. Han var i USA och råkade ut för en bilolycka. Nej, igår. Det är helt overkligt."
Ibland får man perspektiv på livet.
No comments:
Post a Comment