Noone can do everything

but everyone can do something

Jag pratade med en granne i tvättstugan. Hon hade blivit arbetslös för många år sedan och tipsades om ett nytt arbete. Tyvärr var den arbetsplatsen inget bra ställe för henne, det kändes helt fel. Hon trodde inte hon skulle passa in. Till slut gick hon på intervju ändå, efter mycket tjat. När hon kom in på kontoret ändrades allt. Hon bara visste att här måste jag jobba. Hon fattade ingenting. Sedan berättade hon om några människor hon träffade tack vare det nya jobbet.

Hon berättade om en man hon såg ligga på en parkbänk. På vintern. I jeansjacka. Hon frågade om han ville ha en macka. Han svarade inte men hon la en på bänken. Nästa morgon gjorde hon extra smörgåsar hemma för att ge till honom. Så han fick frukost varje dag i en vecka. Sen undrade hon om han frös. Nästa dag fick han en varm jacka hon hade hittat till honom. Sen undrade hon om han inte hade nånstans att bo. Han berättade att han hade bott hos sin mamma. Men hon blev gammal och dog och då fick han inte bo kvar i lägenheten. Han ville inte bo på härbärgena i stan för han tyckte inte om att bo med missbrukare. Han försökte ju sköta sig. Min granne pratade med Räddningsmissionen. Till slut fick han ett litet hus ute på Hisingen. Hon ser honom ibland i centrum. Han säger att det är så trevligt att åka in till stan några timmar när man kan åka hem igen.

Min granne berättade också om en arbetskamrat som man skulle kunna kalla periodare. Han skulle få sparken för nu hade han fått så många chanser. Min granne gick in till chefen och skrek och grät att hon bara vet att han kommer att bli nykter en dag. Hon hade sett det i hans ögon. Det var som om de hade känt varandra i ett annat liv. Han lyckades sluta ibland bara för att åka dit igen. Hans mamma, en liten tant i Dalarna, ringde till min granne och bad henne se efter Lillpojken (han var yngst i familjen). Hon var så orolig för honom. Så min granne åkte till hans lägenhet och städade undan det onyttiga och matade honom med näringsrik mat. Hon tog hand om honom som han vore hennes son. När han hamnade på sjukhus hälsade hon på honom där och varnade honom för vad som kunde ha hänt. Han förstod själv att det var ett mirakel att han levde.

Idag har han varit nykter i över tio år. Han har träffat en söt tjej som är troende och de är nu båda aktivt kristna. Han lever och har ett gott liv. Tack vare att min granne trodde på honom och visade honom samma kärlek som Kristus visade människorna runt omkring honom. Samma kärlek som Han vill att vi ska visa människorna vi stöter på.