Omställningen

Tänk att jag fortfarande efter ett halvår blir lika förvånad och lycklig när jag ser min runda mage i spegeln eller märker att jag är lite otymplig på morgonen när jag ska upp ur sängen på morgonen. Jag är gravid! Jag! Det är synd att jag inte har dokumenterat allt bättre men jag ska vara snäll mot mig själv. Att gå upp i heltid samtidigt som jag mått dåligt (bara till v 16 ca) och varit tröttare är en helt ok anledning till att "slarva" med det.

En graviditet är en tid av förberedelse för omställningen från barnfrihetens själviskhet till mammarollen. För ett halvår sedan tänkte jag mest på att man får tid på sig att ordna med praktiska detaljer: bygga bo, köpa barnvagn, läsa på om barns utveckling mm, även mental och känslomässig förberedelse.

Nu har jag insett hur graviditeten på ett konkret sätt lär mig viktiga saker. Jag har fått lära mig att ytterligare sänka tempot och att göra det helhjärtat med lugn och harmoni i kroppen när jag måste gå långsamt för att jag är öm i magen och korsryggen, mår illa och har halsbränna. Jag lär mig också att vara snäll och tolerant mot mig själv och acceptera att jag gör så gott jag kan efter min förmåga. Det tror jag kommer att hjälpa mig må bra och även hjälpa mig vara tolerant och förlåtande mot mitt barn, min man och andra. När jag blir sugen på gravad lax eller lufttorkad skinka övar jag på konceptet att jag inte längre bara kan tänka på mig själv. Jag har även lärt mig att äta ofta och alltid ha lite matsäck med mig.

Jag har sån tur att få må bra som gravid. Jag har faktiskt aldrig mått bättre! Då är det lätt att vara positiv och lära mig av det.