Jag fattade aldrig varför Johanna, med Scott som högerhand, låste ut mig när vi var små. Jag har förstått i efterhand att ni verkar vara överens om att jag var (är?) rätt bossig. Det känns inte så roligt och jag hoppas jag inte har gett er men för livet. Oavsett älskar jag er väldigt mycket och önskar jag kunde umgås mer med er.

Rasmus - Du kommer väl inte ihåg det här. Jag kom hem och hälsade på och det var sånt där fantastiskt vinterväder. Du sprang efter mig så gott du kunde på dina små ben och när jag var "out of range" ropade du förmanande samma som mamma sa till dig när du gjorde nåt busigt, "None of that! None of that!", så jag fick sakta in lite så du träffade mig med snöbollarna. Det var en bra dag!
1 comment:
Ahh, dessa ljuvliga stunder som gör livet underbart att leva.
/Mom-som-minns
Post a Comment