Barn bets 15 ggr

1,5 år gammalt barn bets 15 gånger på förskolan. Var fanns personalen?? Barnet ska aldrig mer behöva gå till den förskolan, har mamman sagt. Överreaktion, anser psykolog. Jag är med på att sannolikheten att något liknande ska hända just det barnet på just den förskolan igen är försvinnande liten, nu när händelsen har polisanmälts, skrivits om i media och ska utredas MEN förskolans förtroende är förbrukat, både för mamman och barnet. Vad tänker psykologen att mamman ska säga till sitt barn nästa morgon? Hon ska hon kunna titta honom rakt i ögonen och lova att han kommer att ha det bra där?!

När jag läser om detta som mamma får jag en stor klump i magen. Vi lämnar ifrån oss våra barn innan de kan tala eller värja sig och litar på att de vuxna som är där tar hand om dem: ger dem mat, ser till att de är säkra, varma, torra, sysselsatta. Det är inte lätt att lämna våra bebisar. De gråter, håller oss hårt runt halsen så personalen måste bända loss de små armarna. Vi måste vara starka och säga käckt att mamma kommer tillbaka sen. Titta vad roligt att Leo och Maja är här! Sen går vi runt hörnet och torkar bort en tår innan vi skyndar oss vidare till jobbet. Vi förstår nog innerst inne att förskolepersonalen inte har samma förutsättningar att vårda vårt barn som jag själv gör - jag som känner honom bäst av alla, älskar honom över allt annat och bara har ett eller några få barn att se efter - men samhället är uppbyggt så att bebisar lämnas i ettårsåldern för att båda föräldrarna ska förvärvsarbeta så man måste bara stålsätta sig. Trots att varje fiber i ens kropp skriker nej.

Kanske är det överambitiöst, det här målet som det röda blocket har, att alla ska gå på förskola från ettårsålder? Personaltätheten minskar stadigt medan alltfler småbarnsmammor drabbas av utmattningssyndrom och ungas psykiska ohälsa ökar. Samhället verkar inte klara det, för att inte tala om familjen och individer. Det är dags att tänka om!

Inför statligt vårdnadsbidrag!
Satsa på dagmammor!
Se till barnets bästa!