Confessions of a Mother

Jag har varit mamma i drygt ett år nu, något jag längtat efter att få uppleva i nästan ett årtionde. Moderskapet är helt fantastiskt och vi har världens finaste, mest underbara lille kille. Han gör nya saker varje dag, strålar som solen, säger mamma och ger långa goa kramar. Vad mer kan man önska sig? It's like I died and went to heaven. Ändå kan jag ibland känna att det skulle vara väldigt skönt att gå iväg nån timme själv på kvällen när "pappa" kommer hem. Åka och handla mat till exempel, gå i lugn och ro i mina egna tankar eller bara rensa huvet, utan ansvar för en annan liten människa. Det är rätt intensivt med en ettåring som klättrar upp på köksbordet och leker med mammas Höganäs medan jag sopar upp lite matrester, går hinderbana bakom teven så sladdarna slits ut, tuggar på ludd, grus och matrester, kartongböcker, fjärrkontroller och varför inte lite blöja. Inte helt fel med en liten break efter ett sådant dagspass. 

Espen, 8 månader. Grrr!